Min rättsprocess

Min tingsrättsdom

Det allvarligaste med min tingsrättsdom är att tingsrätten i protokollet sållat bort all medicinsk information som säger att jag har en whiplashskada. Det går alltså inte att utläsa av domstolsprotokollet att jag har en nackskada trots att jag har 9 försäkringsmedicinska utredningar, 9 specialistläkare som yttrat sig och en stor mängd journalanteckningar som visar att jag har en whiplashskada som orsakats av trafikolyckan. Det finns ett kvinnoförakt och ekonomiska intressen som styr rättsprocesserna.

Citat ur tingsrättsdomen

  1. ”Sammanfattningsvis får av utredningen, särskilt med hänsyn till i målet åberopade läkarintyg, anses klarlagt att Carins hälsa försämrades avsevärt vid tiden för den första olyckan samt att hon vid den andra olyckan var i ett tämligen dåligt fysiskt skick sedan en längre tid tillbaka”. Kommentar: jag var före olyckstillfället helt arbetsför.
  2. ”Det får således hållas för visst att Carin inte led av någon fysisk sjukdom före olyckan”.
  3. ”Av den medicinska utredning som finns i målet framgår också att Carin vid olika tillfällen bedömdes vara nedstämd eller deprimerad. Dessa anteckningar avser dock perioden efter olyckan. Någon liknande dokumentation från tiden före olyckan finns inte förutom uppgiften om Carins sjukskrivning”.
  4. ”Det är i målet ostridigt att den första olyckan Carin var inblandad i var så pass kraftig att hon kan ha ådragit sig en whiplashskada”.
  5. ”Journalanteckningar i den omfattning de åberopats i målet bör enligt rättspraxis tillmätas ett högt bevisvärde (jfr NJA 2001 s. 657)”.
  6. ”Tingsrätten kan inte grunda sin bedömning på någonting som inte dokumenterats, det vill säga någonting som möjligen uteslutits i journalerna”.
  7. Tingsrätten konstaterar att  ”Den traumatiska principen inte inom medicinen på något sätt är oomstridd samt att ett accelererande symtomförlopp under särskilda omständigheter godtagits i praxis (jfr NJA 2001 s. 657)”. Ändå använder rätten Den traumatiska principen vid sin bedömning och kommer fram till att jag inte kan ha en whiplashskada.

NJA står för Nytt Juridiskt Arkiv och innehåller vägledande domar från Högsta Domstolen det vill säga rättspraxis som är vägledande för hur domstolarna bör döma i ett ärende.

I NJA 2001 står också att om någon av läkarna har en speciell kompetens på det ifrågavarande området, är det naturligt att fästa särskild vikt vid hans bedömning. Ett skäl till detta är att uppgifterna lämnats och anteckningarna gjorts utan tanke på det aktuella försäkringsärendet. Det påpekas också i nämnda NJA att försäkringsläkarna inte träffat och undersökt den skadade. Dessa påpekanden i NJA har tingsrätten inte beaktat.

Ingen av försäkringsläkarna är specialiserad på nackskador trots att dom vittnat i ett flertal nackskadeärenden. Ändå framhåller de medicinska rådgivarna i sitt gemensamma tabellverk för bedömning av invaliditetsgrad från 2013 att rådgivaren ofta har en för bedömningen mer relevant information än den intygsskrivande läkaren. Det framhålls också i tabellverket att den medicinske rådgivaren är oberoende av personliga
relationer till den skadade. Jag kan bara konstatera att det nästan undantagslöst uppstår ett motsatsförhållande mellan försäkringsläkarna och de behandlande läkarna.

Försäkringsbolagets läkare sitter i ett jävsförhållande vilket de behandlande läkarna inte gör. Det blir därför ett motsatsförhållande mellan de båda grupperna. Försäkringsbolagen vinner ofta tvisten, inte på grund av att dom har rätt, utan på grund av att dom får rätt.

Av punkterna ovan framgår tydligt att tingsrätten inte finner något stöd för att jag hade några skador eller besvär innan olyckan, vare sig fysiskt eller psykiskt samt att ”med hänsyn till i målet åberopade läkarintyg, det anses klarlagt att min hälsa försämrades avsevärt vid tiden för den första olyckan. Jag har trots det förlorat min talan på grund av att domstolen dels använder svävande och vaga tidsuttryck och utgått ifrån den så kallade traumatiska principen som domstolen själv konstaterar att den är omtvistad, dels att domstolen ignorerat mina bevis. Det enda domen bygger på är en inlaga från motpartsombudet 14 dagar innan förhandlingen där han påstår att mina besvär har med en svår psykosocial situation före trafikolyckan att göra.

Domstolarna spelar in hela rättegången med alla vittnesutsagor och slutpläderingar. Dessa inspelningar raderas kort tid efter det att förhandlingarna slutförts och kvar finns bara domstolsprotokollet som i mitt fall är väldigt missvisande. Utomstående som enbart läser en dom har således ingen möjlighet att bedöma om den är korrekt eller inte.

Jag begärde dock kopia på ljudinspelningarna av alla vittnesmål.

Domstolsprotokollet i mitt fall stämmer inte alls med den bild som jag förmedlade vid mitt eget vittnesmål. Av vittnesmålet framgår också hur jag blir nedtystad när jag gör invändningar under förhandlingen. Försäkringsbolaget har försökt få ärendet preskriberat i en mellandom, ljugit vid flera tillfällen i rätten och motverkat att jag får ta upp nya avgörande bevis i hovrätten. Det var tacken för att jag följt trafikförsäkringslagen och betalt min trafikförsäkring plikttroget i mer än 30 år. I stället har jag förutom min whiplashskada också drabbats av höga rättegångskostnader. Skadorna på min bil framgår av bilden.

Försäkringsbolaget hävdade att mina besvär inte hade något samband med trafikolyckan och påstod att besvären ”berodde på något annat, något som man inte vet”. Ändå blev jag sjukpensionerad 1½ år efter trafikolyckan på grund av elva whiplashrelaterade skador. (se försäkringskassans beslut under externa länkar).

Tingsrätten säger enligt punkt 5 ovan att journalanteckningar i den omfattning de åberopats i målet bör tillmätas ett högt bevisvärde. Ändå har tingsrätten i domen uteslutit alla journaler och all dokumentation som i klartext säger att jag har en whiplashskada.

Tingsrätten säger vidare i punkt 6 ovan att ”den inte kan grunda sin bedömning på någonting som inte dokumenterats, det vill säga någonting som möjligen uteslutits i journalerna”. Trots det har tingsrätten, enbart utifrån indicier från motpartsombudet, antagit att jag haft psykosociala problem före trafikolyckan. Det är snarare så att olyckan orsakade posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Någon depression har jag aldrig haft innan olyckan.

Tingsrätten utesluter med hänvisning till den traumatiska principen möjligheten att jag har allvarliga nackskador. Domskälen innehåller allvarliga fel såväl i Tingsrätten som Hovrätten. Domstolarna har inte heller redovisat några resonemang om hur man vägt mina omfattande bevis mot försäkringsbolagets antagande.

Jag har genomgått 9 omfattande utredningar och 2 operationer av specialister på nackskador som visar att jag har svåra nackskador som jag fick vid trafikolyckan vilket vidimerats bland annat av min husläkare, det vill säga samband är klart påvisat. Kirurgen som opererade mig i USA vittnade vid min tvisteförhandling. Utredningarna och vittnesmål från mina behandlande läkare återfinns i avsnittet ”Externa Länkar”.

Tingsrätten skriver att ”bevisningen inte kommer att särskilt genomgås i domen utan endast refereras till i den omfattning tingsrätten finner den vara av värde för bedömningen. Vilken bevisning som åberopats framgår emellertid särskilt av tingsrättens anteckningar. Enligt tingsrätten relevanta uppgifter som angivits i journalen redovisas i kronologisk ordning i domen”. Tingsrätten har i kronologisk ordning återgivit journalanteckningar fram till tidpunkten då jag fick diagnosen whiplashskada det vill säga diagnosen omnämns inte.

Tingsrätten har endast återgivit journalanteckningar från min husläkare som handlar om värk i bröstet. Alla andra symtom, till exempel kognitiva problem, balansproblem, problem med ögonen, svårt att gå i trappor med mera som tillsammans tyder på whiplashskador och som står i mina journalanteckningar bland annat mina försäkringsmedicinska utredningar, har uteslutits.  Jag anser att all dokumentation är relevant inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Exempelvis att jag sjukpensionerades 1½ år efter olyckan.Tingsrätten gör utifrån detta starkt begränsade material en egen medicinsk bedömning och kommer fram till att jag före olyckan ”var i vart fall i allt väsentligt fysiskt och psykiskt frisk”. Ordvalet ”i vart fall i allt väsentligt” är inte tillräckligt precist för att man ska kunna uppfatta att jag var helt frisk innan olyckan. Uttrycket är svävande. Antingen var jag frisk eller så var jag det inte. Tingsrätten har inriktat sig på att försvaga min bevisning genom svävande tidsangivelser och genom nedgradering av mina vittnens trovärdighet samt att avstå från att väga in allt från all min dokumentation som entydigt fastslår att jag har en whiplashskada.

Ytterligare exempel är följande tre journalanteckningar som inte heller omnämnts av tingsrätten:

2001-10-26 noteras i journalen: ”Patienten bör få kontakt med whiplash-team med anledning av tidigare skada och resultatet av magnetröntgen halsrygg (buktande disk) föranleder att patienten bör remitteras till ortoped för snar bedömning”. Operation övervägdes.

2002-01-15 noteras i journalen: ”Patienten var hos neurolog 28 november, efter att tremorn (skakningar) debuterat. Han har bedömt att det är ett uttalat muskelspänningstillstånd och sannolikt whiplash-skada.”

2002-03-05 ställdes slutligen diagnosen whiplash-skada efter omfattande utredningar.

Detta nämns inte i domen? Tingsrätten och försäkringsläkarna har uppenbarligen medvetet undvikit att ta med relevant information och i stället framtonat en bild som det över huvud taget saknas stöd för.

Enligt journalutdrag från Neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, efter min andra trafikolycka den 21 juli 2004, upplevde jag förvärrade smärtor från nacken samt känselbortfall i händer och fötter. Min rörlighet i halsryggen var kraftigt nedsatt. Kommentar: Vid besök på Cityakuten och Karolinska Sjukhuset fick jag diagnosen nackdistortion (stukning av nacken). Inte heller detta står omnämnt i domen.

Tingsrätten har konsekvent nedvärderat bevisvärdet hos mina vittnen trots att vittnesmålen vilar på dokumenterade medicinska utredningar upprättade under närmaste två åren efter olyckan av specialister som undersökt mig.

Det enda domstolen har tagit fasta på är ett dokument som utan min vetskap lämnades in av motpartsombudet strax innan förhandlingen där det stod att man ”inte oreserverat kan anta att trafikolyckan orsakat mina besvär såtillvida att jag enligt ombudets egen uppfattning led av psykosociala besvär som var orsakade av händelser innan trafikolyckan och som sedan progredierat”. Så lättvindigt hanteras nackskademål i våra domstolar.

Är det rimligt att en domstol ska kunna göra kvalificerade medicinska bedömningar och ifrågasätta vad en enig kår av specialister med speciell kompetens inom området redan kommit fram till. Hur ska man kunna ha tillit till våra domstolar när man får uppleva detta.

Hovrätten fastslår tingsrättsdomen.

HovrättsdomNyaBevis

Sakframställan till hovrätten

Hovrättsdom       

Högsta domstolen avslår min resningsansökan med motiveringen att ärendet inte tillför rättstillämpningen något.

Högsta Domstolen

Hela rättsprocessen var en oerhört chockartad upplevelse eftersom både försäkringsbolaget och domstolarna undanhöll viktiga bevis och fakta i alla tre instanserna. Jag fick ingen möjlighet att själv bemöta de felaktigheter som kom fram under förhandlingarna eftersom det var mitt ombud som skulle föra min talan. Det går inte att dra slutsatsen att jag har en whiplashskada enbart genom att läsa domsluten från tingsrätten, hovrätten eller högsta domstolen och det finns ingen myndighet som granskar dessa domar i efterhand.

Jag förvägrades med en fullständigt ofattbar motivering från hovrättens sida att ta upp nya helt avgörande bevis i hovrätten. Hovrättens motivering var att jag hade kunnat ta upp dessa bevis redan i tingsrätten. Hovrätten förutsatte alltså att jag skulle ha känt till möjligheterna till denna operation samt haft råd till operationen och dessutom genomgått operationen redan innan tingsrättsförhandlingen ägde rum vilket är absurt. Att jag genomförde operationen i Iran visar att det är extremt få neurologer i hela världen som är skickliga på operation av övre halsryggen. Bevisen jag åberopade var bland annat videofilmen från steloperationen av nacken, där det framgår att jag har en atlantoaxial subluxation, bruten nacke med skador på ledband och facettleder, vilket medförde att mina kotor i nacken stod snett och tryckte mot hjärnstammen. Neurokirurgen förklarar och visar tydligt att ledbanden i nacken är skadade och utsträckta. Vidare vägrades jag ta upp operationsrapporten och två omfattande röntgenundersökningar, en i Finland och en i Norge. Operationsrapporten och filmen bekräftar fynden från röntgenundersökningarna! Dessutom finns två läkarutlåtanden från oberoendesvenska läkare, bland annat min husläkare, som verifierar en påtaglig förbättring av mitt tillstånd efter operationerna i USA och Iran.

Hovrättens synsätt strider mot 50 kap, 25§, rättegångsbalken som säger att
”I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om
⦁ han/hon gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller
⦁ han/hon annars haft giltig ursäkt att inte göra det.”

Motparten ljuger och förtiger fakta vilket framstår tydligt när man läser försäkringsläkarnas inlagor och analyserar domskälen. De medicinska rådgivarna lägger ut dimridåer.

Vittnesförhör med försäkringsläkare: A,  B,  C,  D

Jag har kommenterat motpartens inlagor/utsagor enligt nedan:

Motpartsinlagor  Motpartsutsagor

Vittnesförhör med behandlande läkare: A,  B,  C,  D,  E

Försäkringsbolaget behöver inte utveckla sin talan, det räcker med att dom lägger fram hypoteser om tänkbara skadeorsaker. Dom behöver inte lägga fram några bevis för sina påståenden. Hovrätten för Övre Norrland i dom T50-12 2014, sidan6-7, utgör dock ett intressant undantag vilket vid jämförelse med andra domar i likartade fall visar att domstolarna dömer olika beroende på om man tillämpar rättspraxis eller ej. Det blir i praktiken ett lotteri.

Hovrätten för övre Norrland hänvisar till NJA 2001 s 657 (se länken lägre ner på denna sida) som innehåller flera vägledande principer i just nackskademål. I mitt fall beaktade inte domstolen denna rättspraxis.

I samma NJA sägs emellertid också att journalanteckningar kan vara behäftade med fel. Tingsrätten bortser från detta vilket medför att tingsrättens bedömning leder till fel slutsatser i mitt fall.

Domen visar på ett vårdslöst maktmissbruk. Den är en rättsskandal. Till detta kommer en mängd tveksamheter i ombudens agerande, bland annat att förlägga förhandlingarna till Östersund i stället för till Stockholm vilket resulterade att mina kostnader ökade med 70.000 kronor.  Ombuden åkte tillsammans på tåget till Östersund och bodde på samma hotell tillsammans med försäkringsläkarna. Jag uppmanades att inte ta med mina dagboksanteckningar som bevis och mitt ombud påstod att det inte gick att hänvisa till NJA 2001 trots att tingsrätten gör det. Kvällen innan förhandlingarna påbörjades påstod sig mitt ombud  inte kunna träffa ett av mina vittnen som kom från USA för att vittna på grund av att ombudet hade en förkylning. Under själva förhandlingen ifrågasatte mitt ombud aldrig att motporten använde sig av den så kallade traumatiska principen.

Ett annat mål där samme lagman vid tingsrätten i Östersund satt som domare framgår av en artikel i Aftonbladet från 2012.

Istället för att få ersättning från mitt försäkringsbolag har jag dömts av domstolen att betala alla rättegångskostnader, ungefär 1 miljon kronor. Skulden kommer jag aldrig att kunna betala igen eftersom jag med min sjukpension saknar möjlighet att göra det.

Den skadade blir rättslös och tvingas in i ett passivt tillstånd eftersom domstolarna kräver ett perfekt tidssamband mellan trafikolyckan och arbetsoförmågan för att ersättning i bästa fall ska utgå. Detta är olyckligt ur ett samhällsperspektiv och försämrar den skadades prognos.

Försäkringsbolagen väljer att lägga stora summor pengar på domstolsprocesser istället för att fullfölja försäkringsavtalet.

För att synliggöra dessa missförhållanden har jag skrivit en bok, ”Misshandlad i sjukvård och rättsväsende”. Den kan tas ned genom att klicka på bilden.

 

Boken speglar en sida av vårt samhälle som många inte känner till, en värld där kostymklädda personer skor sig på nackskadades bekostnad. Såväl advokater som försäkringsläkare är intresserade av att bibehålla detta system eftersom det är så lukrativt både för dom själva, men också för försäkringsbolagen. Jag har dock svårt att förstå hur våra förtroendevalda riksdagsledamöter (som är väl medvetna om situationen) kan låta det fortgå, det är ju ett enormt slöseri av resurser samtidigt som drabbade personer får utstå ett enormt lidande. Boken visar på allvarliga brister i rättssäkerheten, hur advokater livnär sig på personer i trångmål och att försäkringssystemet inte fungerar.

Sedan boken kom ut har jag fått samtal från många förtvivlade personer som sitter i samma situation. Det rör sig om tragedier där hela familjer har drabbats. De flesta ger upp, dom orkar inte slåss för sin rätt och vill inte riskera att förlora allt dom äger. I några fall har personer som valt att strida för sin rätt fått gå från hus och hem eftersom dom inte kunnat betala rättegångskostnaderna.

Nästa avsnitt.

 

search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close