Försäkringsbedrägeri

Med detta inlägg vill jag dela med mig av mina erfarenheter både av att leva med en nackskada och hur den svenska vården och rättsväsendet ”misshandlar” nackskadade personer.

Jag råkade ut för en trafikolycka år 2000 och blev  sjukpensionerad år 2002 på grund av 11 whiplashrelaterade diagnoser.

Mina skador finns dokumenterade i 9 försäkringsmedicinska utredningar. Dessutom kan man se skadorna på en videofilm från min steloperation av nacken i Iran. Diagnosen för operationen var atlantoaxial subluxation vilket innebär bruten nacke.

Under fliken ”Medicinska frågor” beskriver jag med utgångspunkt från min egen erfarenhet vad det innebär att ha en nackskada. I Sverige erbjuds ingen professionell vård för nackskadade personer och om man därför som nackskadad åker utomlands för att få vård får man betala allt själv. Nackskadade får heller ingen ersättning för inkomstbortfall eller medicinsk invaliditet från trafikförsäkringen om det inte finns bevisat samband mellan besvär och en olycka. I värsta fall blir man sjukpensionerad och får leva på existensminimum resten av livet. Det är det billigaste sättet för samhället att komma undan. Nackskadade blir i praktiken rättslösa.

Under fliken ”Min rättsprocess” ger jag en bild av min egen rättsprocess. Den är inte unik för mig. De som försöker att få sin rätt till ersättning från trafikförsäkringen tillgodosedd kommer att upptäcka ett  häpnadsväckande korrupt beteende hos försäkringsbolaget och de jurister och medicinska rådgivare som anlitas av försäkringsbolaget. Jag har 100-procentigt säkra bevis på att jag har en nackskada som jag ådrog mig vid  bilolyckan år 2000 men jag tvingades stämma mitt försäkringsbolag eftersom dom vägrade betala någon ersättning. Tingsrätten har kommit fram till att jag var helt frisk före olyckan . Jag förlorade ändå min talan gällande ersättning från försäkringsbolaget på grund av att försäkringsbolagets medicinska rådgivare vilseleder och ljuger för domstolen. Juridiskt är detta detsamma som mened, eftersom de medicinska rådgivarna vittnar under ed, och visar hur bräckligt rättssystemet är.

Trafikförsäkringen är obligatorisk för den som äger en bil men riksdagen har misslyckats med att fördela ansvaret mellan samhälle och försäkringsbolag när det gäller ekonomisk ersättning till personer med nackskador. Inte ens Whiplashkommissionen förmådde att ändra på situationen trots att den satt i 3 år innan den kom med sin slutrapport 2005. Dessa missförhållanden har pågått i 20 års tid, speciellt från 2007 och framåt.

RTP (Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade) lade 2017 fram resultatet av en enkät som kartlade situationen för ett stort antal nackskadade och resultatet när det gäller försäkringsbolagens skadereglering är mycket nedslående.

Finansinspektionens syn på dessa missförhållanden enligt deras utredning hösten 2017 är att försäkringsföretagens processer och rutiner  vid handläggningen av personskador i stort sett fungerar väl, men att det finns förbättringar att göra. Tyvärr så nämner Finansinspektionen inget om gruppen nackskadade i sin utredning vilket är beklagligt eftersom finansinspektionen mycket väl känner till att skaderegleringen för denna grupp inte fungerar på ett rättssäkert sätt och att det är kring denna grupp av skadade som de flesta frågorna kretsar. Istället framhåller Finansinspektionen att medicinska bedömningar över internet effektiviserar handläggningsprocessen. Detta blir enligt min uppfattning på bekostnad av rättssäkerheten. Det finns inget stöd för att bedömningar över internet ger ett medicinskt säkerställt underlag  lika lite som försäkringsbolagens granskningar enligt nuvarande rutiner gör det.

Målsättningen vid skaderegleringen måste vara att uppnå ett så rättvist och rättssäkert resultat som möjligt.

Expertutlåtanden från försäkringsbolagens medicinska rådgivare resulterar som regel i att den skadade förlorar sin rätt till ersättning enligt försäkringsvillkoren. I 9 fall av 10 vinner försäkringsbolaget vilket i praktiken skulle innebära att bara var 10:e person med allvarliga nackskador skulle ha fått sina skador i samband med en olycka. Under fliken ”Min rättsprocess” beskriver jag hur de medicinska rådgivarna och försäkringsbolagets ombud vilseleder tingsrätten och hovrätten. Så länge som de medicinska rådgivarna får sina uppdrag från försäkringsbolagen har dom lojalitetsband till försäkringsbolagen och kommer att agera därefter.

Det har börjat etablera sig externa företag som säger sig ha specialistkompetens och som erbjuder digitala tjänster för sambandsbedömning. Det innebär ökade risker för felbedömningar eftersom redan journalerna, när dom skrivs, kan vara behäftade med betydande fel enligt NJA 2001 (sammanställning av Högsta Domstolens prejudicerande domar) och ytterligare fel kan uppstå om specialister tio år senare ska tolka dessa journaler utan att träffa den skadade. Mycket av det patienten säger utesluts dessutom i journalerna. I mitt fall uteslöt min läkare initialt viktiga uppgifter som skulle haft betydelse för skadeståndsprocessen. Dessutom missbrukade domstolen mina journalanteckningar.

Man kan inte oreserverat utgå ifrån det inte uppstår lojalitetsband mellan konsultbolag och försäkringsbolag på samma sätt som  mellan medicinska rådgivare och försäkringsbolag.

Följande är ett citat ur NJA 2001 s657:

”Det vanliga torde vara att försäkringsbolagets läkare inte har träffat den olycksdrabbade utan att hans bedömning grundar sig på enbart skriftligt material, främst journalanteckningar. I fall då läkarnas bedömningar i fråga om orsakssambandet skiljer sig åt, torde det rent principiellt inte finnas anledning att ge försteg åt den enes eller den andres bedömning. Att den behandlande läkaren efter olyckan träffat den olycksdrabbade får i allmänhet anses ha mindre betydelse, om dennes aktuella status är ostridig och tvisten gäller huruvida han redan före olyckan hade besvären eller var på väg att utveckla dem. Om någon av läkarna har en speciell kompetens på det ifrågavarande området, är det naturligt att fästa särskild vikt vid hans bedömning. Ytterst blir det emellertid avgörande vilka skäl som respektive läkare åberopar för sina slutsatser. Generellt sett får journalanteckningar från besök som den olycksdrabbade tidigare har gjort hos läkare anses utgöra ett viktigt underlag för bedömningen av huruvida patientens tidigare svagheter under alla förhållanden skulle ha medfört de symptom som visat sig efter försäkringsfallet. Ett skäl till detta är att uppgifterna lämnats och anteckningarna gjorts utan tanke på det aktuella försäkringsärendet. Samtidigt måste beaktas att journalanteckningar kan vara behäftade med en betydande osäkerhet. Läkaren kan bl.a. ha missuppfattat eller överbetonat något patienten sagt. Osäkerheten förstärks av att journalanteckningarna kan ha upprättats med ett visst dröjsmål efter patientbesöket. Om det finns flera journalanteckningar med ett likartat innehåll, bör de dock kunna tillmätas ett avsevärt bevisvärde såvitt avser patientens status vid de aktuella läkarbesöken.”

Nackskadeförbundet har vid flera tillfällen uppvaktat Finansinspektionen om dessa brister.

Följande riksdagsmotion visar att frågan togs upp hos Finansinspektionen redan i december 1998.

Citat

Handläggningen av trafikskadeärenden

Motion 2001/02:L283

av Ann-Marie Fagerström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utredning om handläggningen av trafikskade­ärenden, bl.a. efter whiplash-skador.

Motivering

I december 1998 presenterade Finansinspektionen rapporten Försäkringsbolagen och de trafikskadade. Rapporten togs fram på regeringens uppdrag. I uppdraget ingick att föreslå åtgärder för att minska de oacceptabelt långa handläggningstiderna hos försäkringsbolagen i ärenden som rör trafikskadade. Kontakter med personer som har drabbats av s.k. whiplashskador och andra trafikskador visar tyvärr att handläggningstiderna fortfarande är oacceptabelt långa.

Regleringstiden är i många fall 6–10 år. Inte så sällan kräver försäkringsbolagen nya intyg från den skadade. De intygen kostar 10 000 kronor eller mer att få och som den skadade själv måste betala. Till de fysiska och psykiska lidanden som de trafikskadade drabbas av kommer alltså oro för ekonomin när ärendena drar ut på tiden år efter år. Det är självklart att det ska göras noggranna utredningar. Men det är uppenbart att det idag i alltför många fall tar orimligt lång tid och att den skadade drabbas både psykiskt och ekonomiskt.

Påfrestningarna blir inte mindre av att många trafikskadade starkt ifrågasätter den roll som försäkringsbolagens förtroendeläkare har. Kritikerna menar att de har en jävsroll genom sin direkta knytning till försäkringsbolagen. Förtroendeläkarens bedömning väger enligt kritikerna tyngre än den läkares som har behandlat den trafikskadade. Det går inte heller att anmäla förtroendeläkarna till ansvarsnämnd eller till Socialstyrelsen.

Mot bakgrund av det som här har beskrivits bör regeringen så snabbt som möjligt tillsätta en utredning som bland annat får i uppdrag att belysa följande frågor.

  • Hur ska handläggningstiderna vid trafikskadeärenden, bland annat efter whiplashskador, kunna minskas radikalt?

  • Vilken roll ska förtroendeläkarna ha bland annat från ansvarssynpunkt?

  • Hur kan de trafikskadades ställning stärkas? Kan till exempel Konsumentverket ges ökade befogenheter?

Slut citat

Se även Interpellationsdebatt från Riksdagen.

Frågan har hanterats i ett otal offentliga utredningar och riksdagsmotioner/interpellationer sedan början av 1990-talet.

Finansinspektionen har utrett försäkringshandläggningen i flera rapporter.

Av detta material kan man konstatera att samhället inte klarar av att hjälpa de nackskadade. Dom får inte det ekonomiska stöd och den vård dom har rätt till, stöd som dom behöver för att kunna återgå till ett meningsfullt liv. I princip blir man rättslös om man råkar ut för en kronisk nackskada.

Att leva med en nackskada innebär inte bara svår värk som många tror. Eftersom skadorna påverkar ryggmärgen, hjärnstammen och hjärnan innebär det också att man får ett livslångt lidande på grund av försämrad kognitiv förmåga och på grund av motoriska problem. Problemen liknar i vissa avseenden problemen vid neurologiska sjukdomar. Skadorna är svåra att rehabilitera utan noggrann undersökning av halsryggen.

Jag är född i Malmö och uppvuxen i Stockholm. Innan olyckan slog till hade jag arbetat i trettio år. Jag har bland annat drivit fyra klädbutiker i Tomelilla, Simrishamn, Ystad och Trelleborg. Jag har varit aktiv inom golf, vindsurfing, utförsåkning och var i yngre år elitgymnast. Min okuvliga vilja och energi har jag fått genom att behålla en positiv livssyn trots mitt handikapp.

Den 10 juli år 2000 förändrades mitt liv i en handvändning. I en bilolycka fick jag allvarliga skador i nacken, vilket ingen förstod då. Jag förändrades direkt, mitt minne försämrades, jag fick konstant smärta, rörelseinskränkningar, kognitiva problem och en mängd andra besvär. Skadorna ledde till att jag förlorade mitt arbete sex veckor senare och förlorade möjligheten att klara vardagslivet som jag gjort och som jag var van vid.

Innan olyckan hade jag aldrig haft några som helst besvär med smärtor, kognitiva problem, depression eller annat och hade tidigare endast varit sjukskriven under sammanlagt en månad på grund av sorgearbete i samband med min brors bortgång. Det finns inga journalanteckningar på mig från tiden före olyckan.

Efter olyckan vandrade jag i den svenska vården i 10 år utan att få någon hjälp. Se Dagboksanteckningar. Inte ens specialistsjukhusen kunde hjälpa mig. Efter kontakt med Nackskadeförbundet som vägledde mig beslöt mig för att åka till USA och senare även till Iran och med egna medel finansiera för mig livsviktiga operationer i övre halsryggen. Jag har beskrivit detta i min bok ”Misshandlad i sjukvård och rättsväsende”.

Då försäkringsbolaget vägrade ersätta mig för mina skador tvingades jag stämma bolaget med förhoppningen att jag skulle få ut ersättning från trafikförsäkringen men som så många andra förlorade jag.

Bland mina otaliga bevis finns en operationsfilm där neurokirurgen stelopererar min nacke samtidigt som han visar och beskriver att jag har en bruten nacke (atlantoaxial subluxation).

Det finns 11 medicinska utredningar som klart fastställer att jag har whiplashskador orsakade av trafikolyckan.

Trots alla dessa bevis förlorade jag min talan på grund av att försäkringsbolagets medicinska rådgivare (försäkringsläkarna) och ombudet vilseledde domstolen med påhittade medicinska orsaker till mina besvär. Resultatet av denna process blev, förutom alla kränkningar, också dryga rättegångskostnader (kostnader för mitt eget ombud, kostnader för mina vittnen, kostnader för försäkringsbolagets ombud och kostnader för de medicinska rådgivarna) samt förlorad försäkringsersättning.

Jag har den uppfattningen att tvistemål av denna typ inte kan handläggas på ett rättssäkert sätt i vanliga domstolar. Det spelar ingen roll om de medicinska rådgivarna har hög kompetens eller inte, så länge som de får sina uppdrag från försäkringsbolagen sitter de i en beroendeställning när dom vittnar vid tvisteförhandling i en domstol.

Varför så många förlorar sin talan mot försäkringsbolagen beror till stor del på att man i Sverige inte velat utveckla effektiva diagnosmetoder för trafikskadade på samma sätt som i många andra länder, speciellt inte när det gäller bilddiagnostik.

Min bok som kan tas ner under fliken ”Min rättsprocess” eller beställas på nätet beskriver min resa genom vård och rättsväsende.

Min största förhoppning är att det blir behovet som styr omhändertagandet av nackskadade i framtiden, inte ekonomin.

Nästa avsnitt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s