Försäkringsbedrägeri

Med detta inlägg vill jag dela med mig av mina erfarenheter av att leva med en nackskada och hur den svenska vården och rättsväsendet ”misshandlar” nackskadade personer. I Sverige erbjuds ingen vård för nackskadade. Om man som nackskadad åker utomlands för att få vård får man betala allt själv. Nackskadade får heller ingen ersättning för inkomstbortfall eller medicinsk invaliditet från trafikförsäkringen. I bästa fall blir man sjukpensionerad och får leva på existensminimum resten av livet. Det är det billigaste sättet för samhället att komma undan kostnader  på kort sikt men inte långsiktigt eftersom de kroniskt nackskadade inte står till arbetsmarknadens förfogande. Nackskadade är i praktiken rättslösa.

Trafikförsäkringen är obligatorisk för den som äger en bil men riksdagen har misslyckats med att fördela ansvaret mellan samhälle och försäkringsbolag när det gäller ekonomisk ersättning till personer med nackskador. Dessa missförhållanden har pågått i 20 års tid, speciellt från 2007 och framåt. Inte ens Whiplashkommissionen förmådde att ändra på situationen trots att den satt i 3 år innan den kom med sin slutrapport 2005.

Expertutlåtanden från försäkringsbolagens medicinska rådgivare resulterar som regel i att den skadade förlorar sin rätt till ersättning enligt försäkringsvillkoren. I 9 fall av 10 vinner försäkringsbolaget vilket i praktiken skulle innebära att bara var 10:e person med allvarliga nackskador skulle ha fått sina skador i samband med en olycka. Under fliken min rättsprocess beskriver jag hur de medicinska rådgivarna och försäkringsbolagets ombud vilseleder tingsrätten och hovrätten.

RTP (Riksförbundet för trafik- och polioskadade) lade 2016 fram resultatet av en enkät som kartlade situationen för ett stort antal nackskadade och resultatet när det gäller försäkringsbolagens skadereglering är mycket nedslående.

Finansinspektionens syn på dessa missförhållanden enligt utredning hösten 2017 är att försäkringsföretagens processer och rutiner i personskaderegleringen vid handläggningen av personskador i stort sett fungerar väl, men att det finns förbättringar att göra. Tyvärr så nämner finansinspektionen inget om gruppen nackskadade i sin utredning vilket är beklagligt eftersom finansinspektionen mycket väl känner till att skaderegleringen för denna grupp inte fungerar. Nackskadeförbundet har vid flera tillfällen uppvaktat Finansinspektionen om detta.

Följande riksdagsmotion visar att frågan togs upp hos Finansinspektionen redan i december 1998.

Citat

Handläggningen av trafikskadeärenden

Motion 2001/02:L283

av Ann-Marie Fagerström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utredning om handläggningen av trafikskade­ärenden, bl.a. efter whiplash-skador.

Motivering

I december 1998 presenterade Finansinspektionen rapporten Försäkringsbolagen och de trafikskadade. Rapporten togs fram på regeringens uppdrag. I uppdraget ingick att föreslå åtgärder för att minska de oacceptabelt långa handläggningstiderna hos försäkringsbolagen i ärenden som rör trafikskadade. Kontakter med personer som har drabbats av s.k. whiplashskador och andra trafikskador visar tyvärr att handläggningstiderna fortfarande är oacceptabelt långa.

Regleringstiden är i många fall 6–10 år. Inte så sällan kräver försäkringsbolagen nya intyg från den skadade. De intygen kostar 10 000 kronor eller mer att få och som den skadade själv måste betala. Till de fysiska och psykiska lidanden som de trafikskadade drabbas av kommer alltså oro för ekonomin när ärendena drar ut på tiden år efter år. Det är självklart att det ska göras noggranna utredningar. Men det är uppenbart att det idag i alltför många fall tar orimligt lång tid och att den skadade drabbas både psykiskt och ekonomiskt.

Påfrestningarna blir inte mindre av att många trafikskadade starkt ifrågasätter den roll som försäkringsbolagens förtroendeläkare har. Kritikerna menar att de har en jävsroll genom sin direkta knytning till försäkringsbolagen. Förtroendeläkarens bedömning väger enligt kritikerna tyngre än den läkares som har behandlat den trafikskadade. Det går inte heller att anmäla förtroendeläkarna till ansvarsnämnd eller till Socialstyrelsen.

Mot bakgrund av det som här har beskrivits bör regeringen så snabbt som möjligt tillsätta en utredning som bland annat får i uppdrag att belysa följande frågor.

  • Hur ska handläggningstiderna vid trafikskadeärenden, bland annat efter whiplashskador, kunna minskas radikalt?

  • Vilken roll ska förtroendeläkarna ha bland annat från ansvarssynpunkt?

  • Hur kan de trafikskadades ställning stärkas? Kan till exempel Konsumentverket ges ökade befogenheter?

Slut citat

Se även Interpellationsdebatt från Riksdagen.

Frågan har hanterats i ett otal offentliga utredningar och riksdagsmotioner/interpellationer sedan början av 1990-talet.

Av detta material kan man konstatera att samhället inte klarar av att hjälpa de nackskadade. Dom får inte det ekonomiska stöd och den vård dom har rätt till, stöd som dom behöver för att kunna återgå till ett meningsfullt liv. I princip blir man rättslös om man råkar ut för en kronisk nackskada.

Att leva med en nackskada innebär inte bara svår värk som många tror. Eftersom skadorna påverkar ryggmärgen, hjärnstammen och hjärnan innebär det också att man får ett livslångt lidande på grund av försämrad kognitiv förmåga och på grund av motoriska problem. Problemen liknar i vissa avseenden problemen vid neurologiska sjukdomar. Skadorna är svåra att rehabilitera. Jag har försökt sammanställa detta från olika källor under fliken medicinska frågor.

Jag är född i Malmö och uppvuxen i Stockholm. Innan olyckan slog till hade jag arbetat i trettio år. Jag har bland annat drivit fyra klädbutiker i Tomelilla, Simrishamn, Ystad och Trelleborg. Jag har varit aktiv inom golf, vindsurfing, utförsåkning och var i yngre år elitgymnast. Min okuvliga vilja och energi har jag fått genom att behålla en positiv livssyn.

Den 10 juli år 2000 förändrades mitt liv i en handvändning. I en bilolycka fick jag allvarliga skador i nacken, vilket ingen förstod då. Jag förändrades direkt, mitt minne försämrades, jag fick konstant smärta, rörelseinskränkningar, kognitiva problem och en mängd andra besvär. Skadorna ledde till att jag förlorade mitt arbete sex veckor senare och förlorade möjligheten att klara vardagslivet som jag gjort och som jag var van vid.

Innan olyckan hade jag aldrig haft några som helst besvär med smärtor, kognitiva problem, depression eller annat och hade tidigare endast varit sjukskriven under sammanlagt en månad på grund av sorgearbete i samband med min brors bortgång. Därför finns det inga journalanteckningar på mig för tiden före olyckan.

Efter olyckan vandrade jag i den svenska vården i 10 år utan att få någon hjälp. Se Dagboksanteckningar. Inte ens specialistsjukhusen kunde hjälpa mig. Jag beslöt mig därför att åka till USA och senare även till Iran för att med egna medel finansiera för mig livsviktiga operationer i övre halsryggen. Jag har beskrivit detta i min bok ”Misshandlad i sjukvård och rättsväsende”.

Då försäkringsbolaget vägrade ersätta mig för mina skador tvingades jag stämma bolaget med förhoppningen att jag skulle få ut ersättning från trafikförsäkringen men som så många andra förlorade jag.

Bland mina otaliga bevis finns en operationsfilm där neurokirurgen stelopererar min nacke samtidigt som han visar och beskriver att jag har en bruten nacke (atlantoaxial subluxation).

Det finns 11 medicinska utredningar som klart fastställer att jag har whiplashskador orsakade av trafikolyckan.

Här är Försäkringskassans beslut år 2002 att sjukpensionera mig med anledning av 11 whiplashrelaterade diagnoser.

Trots alla dessa bevis förlorade jag min talan på grund av att försäkringsbolagets medicinska rådgivare (försäkringsläkarna) och ombudet vilseledde domstolen med påhittade medicinska orsaker till mina besvär. Resultatet av denna process blev, förutom alla kränkningar, också dryga rättegångskostnader (kostnader för mitt eget ombud, kostnader för mina vittnen, kostnader för försäkringsbolagets ombud och kostnader för de medicinska rådgivarna) samt förlorad försäkringsersättning. Jag har den uppfattningen att tvistemål av denna typ inte kan handläggas på ett rättssäkert sätt i vanliga domstolar. Min bok som kan tas ner under fliken ”Min rättsprocess” eller beställas på nätet beskriver mer ingående min resa genom vård och rättsväsende.

Nästa avsnitt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s