Försäkringsbedrägeri

Korrupta domstolsprocesser

Jag skriver detta inlägg för att nackskadades situation måste uppmärksammas. Skriv gärna och kommentera inlägget längst ner på den här sidan.

 

Sammanfattning

År 2000 drabbades jag av en allvarlig nackskada vid en trafikolycka. Jag tvingades stämma mitt försäkringsbolag eftersom jag inte fick någon ersättning på trafikförsäkringen. Jag uppfyllde de medicinska och juridiska kriterierna med råge för att få ersättning det vill säga,

  1. jag hade aldrig uppsökt vården tidigare men de närmaste två åren efter olyckan gjorde jag ungefär 40 läkarbesök,
  2. graden av våld som jag utsattes för vid olyckan var tillräckligt för att orsaka nackskador,
  3. jag har haft besvären alltsedan olyckan,
  4. symtomdebut skedde direkt efter olyckan,
  5. det finns inga andra påvisade orsaker till besvären än trafikolyckan.

Bland mina otaliga bevis finns en videofilm från operation av min nacke där neurokirurgen visar och beskriver att jag har en bruten nacke.

Det finns elva medicinska utredningar som klart fastställer att jag har whiplashskador orsakade av trafikolyckan.

Trots detta förlorar jag min talan på grund av att försäkringsbolagets medicinska rådgivare (försäkringsläkarna) och ombudet vilseleder domstolen med påhittade medicinska orsaker till mina besvär. Resultatet av denna process blev, förutom alla kränkningar, också dryga rättegångskostnader och förlorad försäkringsersättning. Jag har den uppfattningen att tvistemål av denna typ inte kan handläggas på ett rättssäkert sätt i vanliga domstolar.

Med mitt inlägg vill jag visa hur expertutlåtanden från försäkringsläkare leder till felaktiga domar i personskadeärenden. Se Svenska Läkarsällskapets seminarium 24 oktober 2017-10-24.

Försäkringsläkare är läkare som stjälper istället för hjälper.

Jag har fört mitt fall ända till Högsta Domstolen men fått avslag. Jag har lyssnat på och tagit del av ett stort antal domar i tvistemål om ersättning från trafikförsäkringen vid nackskador och de följer ett visst mönster där tolkningsföreträde som regel ges till försäkringsläkarna trots att dom inte undersökt den skadade.

Jag nekades av domstolen att få åberopa min videofilm som bevis. Jag har förgäves vädjat till försäkringsbolaget att ta del av filmen men dom hänvisar hela tiden till domstolsbeslutet.

Försäkringsbolagens och domstolarnas hantering av personskadeärenden undergräver förtroendet för den svenska rättsstaten. Rättsprocesserna präglas av godtycke. Om övriga tvistemål och om brottsmål hanteras lika vårdslöst av domstolarna har vi ingen rättssäkerhet och en lång bit att vandra innan Sverige kan göra anspråk på att vara en rättsstat.

En domare sade i samband med en tvisteförhandling som jag bevistat att det är skillnad på att ha rätt och att få rätt i domstolen speciellt som den skadade har ett försäkringsbolag som motståndare. Jag kan gå i god för att så är fallet.

Handläggningstiderna blir ofta omkring tio år eller mer på grund av utdragna rättsprocesser.

Värt att notera är att 8% av de som dör på grund av trafikolycka har skador i halsryggen. Bland de som överlever drabbas minst 1000 personer årligen av allvarliga nackskador i trafiken. Troligtvis är siffran skadade långt högre eftersom många går omkring med sådana besvär som är typiska för nackskador utan att veta vad det beror på. Den situation som nackskadade hamnar i väcker en mängd frågor. Bland annat gäller det bristen på effektiv diagnostik och medicinsk kompetens inom området nackskador och följdfrågor kring rättssäkerheten i Sverige.

Den traumatiska principen, försäkringsläkarnas förklaringsmodell för sambandsbedömning

Det finns ett mönster som går igen i tvistemål som gäller nackskador, nämligen att domstolarna använder en mycket förenklad förklaringsmodell för bedömning av eventuellt samband mellan ett trauma mot nacken och efterföljande besvärsbild. Modellen som inte har något vetenskapligt värde har myntats av en försäkringsläkare för att förklara för domstolarna hur läkningsförloppet efter en stukning av exempelvis en fotledled normalt ser ut. Modellen benämns Traumatiska principen (tidigare 72-timmarsregeln). Vanligtvis uppstår enligt modellen smärta omedelbart efter stukningen och skadorna läker ut av sig själva under de närmaste veckorna efter stukningen. Domstolarna utgår från denna starkt förenklade förklaringsmodell för att bedöma om samband föreligger mellan ett trauma mot nacken och efterföljande besvärsbild. Modellen medför att samband inte kan konstateras vid ett trauma mot nacken eftersom besvärsbilden hos den som har allvarliga nackskador inte stämmer med förklaringsmodellen det vill säga besvären tilltar istället för avklingar under veckorna närmast efter olyckan. Försäkringsläkarna hävdar motsägelsefullt att den skadade  inte har en whiplash/nackskada om besvärsbilden inte följer modellen. Försäkringsläkarna lägger sedan fram alternativa så kallade konkurrerande orsaker, exempelvis psykiska orsaker, till den skadades besvär vilket tillsammans med den traumatiska principen medför att domstolen anser att den skadade inte har tillräckliga bevis för att det finns ett direkt samband mellan besvären och olyckan. Domstolarna bortser ifrån att omkring 10% av alla nackskadade får kroniska besvär som tilltar med tiden.

Vården

Ett av problemen för nackskadade bottnar som sagt bland annat i oförmågan inom den svenska sjukvården att ställa rätt diagnos vilket också framgår av Whiplash-kommissionens slutrapport (se länkar sist i detta inlägg).  I Sverige vill man inte prioritera dessa frågor. Det finns få läkare i Sverige som kan eller vill tyda röntgenbilder på skador i halsryggen och ingen läkare har lyckats stabilisera halsryggen utan komplikationer. Sådan vård utförs alltjämt inom ramen för forskningsprojekt i Sverige vilket också framgår av Whiplashkommissionens slutrapport. Ett annat problem är att samhället i onödan får ta höga kostnader, grovt räknat en miljard kronor per nackskadad, på grund av att försäkringsbolagen inte lever upp till sitt ansvar enligt försäkringsavtalen. Försäkringsbolagen vältrar över kostnaderna på det allmänna som lämnar den skadade åt sitt öde.

Båda problemen är sammanflätade med varandra och kan förklaras av det faktum att försäkringsbolagen skulle tvingas stå för stora utgifter om rätt diagnos ställs på de nackskadade.

Trafikskadenämnden, dit många ärenden hänvisas i första hand, har starka kopplingar till försäkringsbolagen. Nämnden konstaterar oftast att samband inte föreligger. De skadade tvingas då att stämma försäkringsbolaget i domstol för att få frågan prövad vilket i 9 fall av 10 innebär att de skadade förlorar på grund av att beviskraven är högt satta och att försäkringsläkarna vilseleder domstolarna. Hela denna process försämrar möjligheterna för den skadade att komma på fötter igen vilket också indikeras i en studie presenterad i The New England Journal of Medicine i april 2000.

Efter vad jag upplevt anser jag att det finns starka skäl att granska domstolsprocesserna vid tvister mellan nackskadade och försäkringsbolag liksom Trafikskadenämndens sammansättning. Som det ser ut i dag övergår ofta en tvisteförhandling i dessa sammanhang i brottslig handling. Vanliga domstolar klarar inte av att hantera dessa tvister.

  • Varför ska en ny medicinsk bedömning göras av jäviga läkare (se SVT PLUS Del1, Del2 och Del3) i samband med tvistemål utan att dom ens träffar den skadade. Bedömningen har ju som regel redan gjorts av opartiska specialistläkare utan tanke på skadeståndsrättsliga?
  • Varför utkräver domstolarna inte ett medicinskt underlag kring försäkringsläkarnas påståenden om tänkbara konkurrerande skadeorsaker?
  • Borde inte Socialstyrelsen vara tillsynsmyndighet för försäkringsläkarna även om dessa arbetar på uppdrag av ett försäkringsbolag?
  • Svenska läkare och myndigheter gömmer sig bakom det flummiga begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” för att slippa tillmötesgå patienters rättigheter. Varför? Se https://eueeshealthcare.wordpress.com/var-finns-eu-rattsligt-stod-for-vetenskap-och-beprovad-erfarenhet/
  • Vad beror det på att 90% av de nackskadade förlorar tvisteförhandlingen mot sitt försäkringsbolag?
  • Varför förtiger försäkringsläkarna att whiplashskadorna hos 10% av de skadade sitter i nackkotor, nervbanor, nervrötter, hjärnstam och i hjärnan och skapar inte bara smärta utan även försämring över tiden av de kognitiva och motoriska funktionerna?
  • Varför hanteras dessa medicinskt komplicerade frågor i domstolar som inte har kompetens att göra korrekta bedömningar?
  • Varför ska svenska nackskadepatienter behöva vända sig utomlands för att få rätt vård?
  • Varför leder svensk forskning kring behandling av nackskador inte någon vart?
  • Varför fick den ende försäkringsläkaren som åsatt mig invaliditet, 15%, inte vittna i domstolen?
  • Kan man uppnå remarkabla förbättringar (min husläkares bedömning) av hälsotillståndet genom en operation av nacken om skadorna i den inte är orsak till hälsobesvären?
  • Jag fick inte använda videofilmen från min steloperation i Iran som bevis i hovrätten trots att det var nya starka bevis som jag inte kunnat presenteras tidigare. Varför, den visar ju att jag har rätt?
  • Varför ville inte mitt ombud ta med mina dagboksanteckningar från tiden närmast efter olyckan som bevis?
  • Alla dessa frågeställningar och hela min egen rättsprocess visar att det finns stora brister hos domstolarna vid tvister mellan försäkringsbolag och nackskadade. Det finns inslag som påminner om forna tiders häxprocesser.
  • Vem granskar hur rättsväsendet fungerar?
  • År 2005 framlade Whiplashkommissionen sin slutrapport. Efter 2007 har färre skadeanspråk godkänts av försäkringsbolagen och efter 2007 har Finansinspektionen inte gjort någon granskning av personskaderegleringen vid nackskador. Finns det något samband mellan dessa omständigheter?
  • Varför ska samhället ta stora kostnader i onödan varje år när det bevisligen går att åtgärda nackskadorna och slussa tillbaka de nackskadade i arbetslivet?
  • Varför ska nackskadade bära rättegångskostnaderna och vårdkostnaderna själva och dessutom inte få någon kompensation av försäkringsbolagen?

Dessa missförhållanden kommer att fortgå så länge som den svenska vården inte använder effektiva diagnosmetoder och så länge som det sitter avlönade försäkringsläkare och vittnar vid domstolsförhandlingarna. Detta är ytterst en politisk fråga.

Om man tecknar en trafikförsäkring utgår man ifrån att den täcker alla typer av personskador. Om försäkringen inte täcker nackskador borde det ju framgå av försäkringsavtalet.

Jag är född i Malmö och uppvuxen i Stockholm. Innan olyckan slog till hade jag arbetat i trettio år. Jag har bland annat drivit fyra klädbutiker i Tomelilla, Simrishamn, Ystad och Trelleborg. Jag har varit aktiv inom golf, vindsurfing, utförsåkning och var i yngre år elitgymnast. Min okuvliga vilja och energi har jag fått genom att behålla en positiv livssyn.

Den 10 juli år 2000 förändrades mitt liv i en handvändning. I en bilolycka fick jag allvarliga skador i nacken. Jag förändrades direkt, mitt minne försämrades, jag fick konstant smärta, rörelseinskränkningar, kognitiva problem och en mängd andra besvär. Skadorna ledde till att jag förlorade mitt arbete sex veckor senare och förlorade möjligheten att klara vardagslivet som jag gjort och som jag var van vid.

Jag hade innan olyckan aldrig haft några som helst besvär med smärtor, depression eller annat och hade tidigare endast varit sjukskriven under sammanlagt en månad på grund av sorgearbete i samband med min brors bortgång. Det finns inga journalanteckningar för tiden före olyckan.

Efter olyckan vandrade jag i den svenska vården i flera år utan att få någon hjälp. Se Dagboksanteckningar. Inte ens specialistsjukhusen kunde hjälpa mig. Jag beslöt mig därför att åka till USA och senare även till Iran för att med egna medel finansiera för mig livsviktiga operationer i övre halsryggen.

Till en början förstod jag inte att jag blivit så allvarligt skadad. Skadorna resulterade dock i att jag blev helt arbetsoförmögen och sjukskriven efter olyckan.  1 ½ år därefter blev jag sjukpensionerad med diagnosen allvarliga whiplashskador. Inte förrän jag åkte utomlands tio år efter olyckan och blev undersökt med magnetröntgen av specialister fick jag veta att min nacke var bruten vilket bekräftades vid operationen i Iran.

En whiplashskada/nackskada kan uppstå när kroppen plötsligt utsätts för en yttre kraft som kastar huvudet från ett ytterläge till ett annat. Skadan kan beskrivas som en stukning av nacken som kan ge allt ifrån lindriga till mer allvarliga symtom såsom vid bruten nacke. Besvären beror i första hand på att vävnader i och kring halsryggen skadas det vill säga skador på ledband, ledkapslar och kotor. Nacken kan bli instabil. Dessutom kan skadorna efter en bilolycka omfatta blödningar i hjärnstammen och i hjärnan. Ungefär 9000 svenskar drabbas varje år av nackskador i trafiken och av dessa drabbas minst 10% av allvarliga skador. Många av dom blir gravt invalidiserade resten av sitt liv eftersom dom inte får något stöd i det svenska samhället.

Whiplashdiagnosen inkluderar följande, omfattande, besvärsbild:

Kognitiva svårigheter, Generell värk såsom Smärtor i nacke, i axlar/skuldror och armar, Smärtor i bröstrygg, i bröstkorg och i ländrygg, Smärtor i bäcken i ben och i örat, Smärtor i ansiktet, Ögonproblem (ackommodation och ryckningar), Stelhet i nacken, Stresskänslighet, Huvudvärk, Rörelseinskränkningar, Migrän, Käkledsproblem, Domningar och stickningar, Subjektivt synfältsbortfall, Hörselnedsättning, Benen viker sig,  Blackouter,  Orkeslöshet, Sömnstörningar, Störningar i autonoma nervsystemet, Yrsel,  Ljudkänslighet, Ljuskänslighet,  Dimsyn,  Tinnitus, Irritabilitet,  Koncentrationssvårigheter och svårt att hitta ord, Minnessvårigheter, Depressivitet, Förlorad sexualdrift,  Återupplever traumat,  Avtrubbning mot omvärlden, Svettningar, Tremor,  Hjärtklappning, Illamående, Sväljningssvårigheter, Mental förträngning av olyckan,  Balansstörningar, Fumlighet (tappar saker), Tendens att falla och snubbla, Svaghet i armar och ben, Babinsky reflex (foten pekar inåt). Det finns ingen annan diagnos som har samma symptombild med sammanlagt c:a 40 besvär.

Det tar minst två år innan symtombilden stabiliserats något så när.

Många går omkring med dessa symptom utan att veta orsaken.

Skador i halsryggraden är särskilt allvarliga bland kotpelarskadorna eftersom halsryggmärgen har en avgörande roll inte bara för funktion i armar och ben utan även är av betydelse för vitalfunktioner som andningsmuskulatur, hjärtaktivitet, blodtryck, kognition m m. De nervrötter som utgår från halsryggmärgen är viktiga för kontroll av armar, händer och fingrar, vilka har stor funktionell betydelse för den enskilde individen.

På  Vårdguiden finns sedan juni 2016 information om whiplashskador.

Whiplashkommissionen 2005

I Whiplashkommissionens slutrapport (se slutet av detta inlägg), sidan 42-43, står ”Sammanfattningsvis kan det med största sannolikhet uppstå en mängd olika typer av skador i nacken efter ett whiplashtrauma, och trots att viss forskning hävdat motsatsen, kan vi idag inte koppla en klinisk bild till en viss typ av skada. Inte heller skademekanismerna är klarlagda. De trafikforskare som studerat huvudets och nackens rörelse har inte kunnat påvisa att det rör sig om en typ av rörelse som orsakar en typ av skada. Det är istället rimligt att utgå från att whiplashrelaterade besvär kan uppstå genom en mängd olika skademekanismer. De whiplashrelaterade skadorna är komplicerade också av en annan orsak. Relationen mellan de akuta besvären och de mer bestående symtomen är ofta diffus. En akutsmärta i nacken kan senare spridas till större delar av rygg och armar. Smärtan kan övergå i kronisk värk som i sin tur leder till en ökad allmän smärtkänslighet. Stelheten kan övergå i starkt begränsad rörelseförmåga. Kognitiva besvär – problem med minne och koncentration – beskrivs av många personer med denna symptombild, liksom en rad psykiskt definierade problem.

I forskningslitteraturen finns en mängd symtom beskrivna hos patienter med kroniska whiplashrelaterade besvär. Dessa inkluderar: • Smärta och smärtspridning • Begränsad nackrörlighet • Diskdegeneration • Ökad muskelspänning • Neurologiska symtom, som känselstörning i armen • Ortoneurologiska symtom, som visar sig som störningar i ögats rörelsefunktion • Psykologiska problem, som depression, och posttraumatisk stress • Kognitiva svårigheter”.

Alla dessa symtom skriver Whiplaskommissionen kan enligt många forskare också beskrivas som följdtillstånd av kronisk smärta. Denna symptombild kompliceras ytterligare, om de nack- och ryggbesvär som förekommer i stora delar av befolkningen jämförs med besvär som föregåtts av en trafikolycka. Det visar sig då att det är svårt att skilja ut de patienter som har symtom till följd av trafikolycka, och de patienter som uppvisar en ”vanlig” rygg- och nackproblematik. Symtomen överensstämmer med varandra. En tredjedel av befolkningen i Sverige uppger enligt Whiplashkommissionen att de med jämna mellanrum har sådana besvär, enligt vissa studier. Så mycket som en tiondel av den svenska folket har kontinuerliga nackbesvär, enligt andra undersökningar.

Whiplashkommissionens resonemang är starkt vilseledande på denna punkt. Det är istället den samlade symptombilden som omfattar de drygt 40 olika kroniska besvären som ska vägas in. Om den samlade symptombilden uppstått inom loppet av två år efter ett trauma mot nacke eller huvud är sambandet klarlagt det vill säga det är klart mer sannolikt att besvären uppstått av olyckan än av något annat. Skadorna kan dessutom verifieras genom magnetröntgen och vid operation av nacken.

Det är viktigt vid sambandsbedömning att kunna härleda besvären bakåt i tiden, när dom uppstod och hur dom utvecklats, dvs klarlägga hälsotillståndet innan och efter olyckan samt att utföra magnetröntgen av halsryggen. (se sammanställning från Karolinska Institutet i slutet av inlägget).

Systemfel

Eftersom nackskador är svårare att upptäcka än många andra skador och vården har dålig kompetens inom området är det svårt att ställa en korrekt diagnos och därmed försvåras möjligheterna att påvisa samband mellan besvär och en tidigare olycka. Det blir då också enkelt för försäkringsbolagen att förneka att det föreligger ett samband. Det finns grundläggande brister och systemfel vid dessa tvister. Det leder till att staten får ta hela kostnaden för de som blivit arbetsoförmögna och som inte vinner sin talan mot försäkringsbolaget.

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Försäkringskassan har tidigare konsekvent nekat att utge ersättning till nackskadade som åkt utomlands för att få vård och har hela tiden hävdat att metoderna inte används i Sverige och att de inte följer ”internationell vetenskap och beprövad erfarenhet”. Då det inte finns någon definition av vetenskap och beprövad erfarenhet har dessa avslag grundats på godtyckliga grunder, bland annat feltolkning av EU-direktiven. Numer har försäkringskassan utifrån EU-lagstiftningen tvingats ersätta nackskadade för vård utomlands. I detta sammanhang kan man fråga sig hur Försäkringskassan kan få göra inskränkningar i ersättningslagen från 2013 om ersättning för vård i annat EU-land och vägra ersätta patienter ersättning för vård som erhölls före 1 januari 2011? Det innebär att de som vägrats ersättning före detta datum utesluts från rätten till ersättning på grund av att Försäkringskassan tidigare fattat sina beslut på felaktiga grunder

”Vetenskap och beprövad erfarenhet”

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) klargör att svensk sjukvård i alla dess facetter skall bedrivas enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Begreppet har dock aldrig specificerats i vare sig lagstiftning, proposition eller förarbeten, inte heller i någon dom.

Läkare, jurister, statliga utredare m fl har förgäves försökt att definiera begreppet. Socialstyrelsen har flitigt använt det för åtgärder riktade mot sjukvårdspersonal och sjuka. Försäkringskassan har nyttjat begreppet för att neka patienter ersättning. Vetenskap och beprövad erfarenhet tolkas godtyckligt vilket resulterar i en skönsmässig bedömning. Därmed frångås likhet inför lagen. Mitt försäkringsbolag använde sig också av uttrycket för att ifrågasätta mina bevis.

Efter att ha läst många domar i tvistemål mellan försäkringsbolag och nackskadade och varit närvarande vid ett antal rättegångar kan jag konstatera att de nackskadade för en ojämn kamp mot försäkringsbolagen.

Processandet tär på den skadade på grund av försäkringsläkarnas ifrågasättande vilket inte kan ligga i linje med läkaretiken.

Försäkringsläkarna ifrågasätter oftast om den skadades besvär är orsakade av en trafikolycka och hävdar att besvären istället till största delen beror på konkurrerande orsaker. Exempelvis att besvären till och från är vanliga i den svenska befolkningen, att besvären kan förklaras av en depression eller annan sjukdom, att sjukdomsförloppet inte följer förloppet vid en traumatisk skada, det vill säga att besvären avklingar närmaste veckorna efter olyckan och läker ut av sig själv, eller att besvären kan förklaras av fibromyalgi och så vidare (se sammanställning av försäkringsläkares retorik från 10 domstolsförhandlingar i slutet av inlägget). Försäkringsläkarna ägnar sig åt att granska den skadades journaler bakåt i tiden i hopp om att hitta konkurrerande orsaker som inte har med olyckan att göra. Dom arbetar samtidigt med att systematiskt ifrågasätta kompetensen inom området hos de behandlande läkarna och ifrågasätter även deras behandlingsmetoder. Speciellt ifrågasätts utländsk kompetens eftersom den inte behöver vara lojal mot det svenska systemet. Konsekvenserna av försäkringsläkarnas beteende blir att den skadades prognos för att bli bättre istället blir sämre. Självklart skulle den skadade må bäst av att slippa processa.

Det finns de facto skickliga kompetenser inom området i bland annat Finland, Norge, Spanien, Iran, Australien, England och USA. Svensk sjukvård står och stampar på samma fläck utan att vilja ta till sig denna kunskap. Detta bekräftas av en före detta försäkringsläkare i SVT’s Uppdrag Granskning i oktober 2009 där läkaren vitsordar att det trots forskningsmiljoner inte händer någonting.

Den bristande kompetensen i Sverige medför ofta att felaktiga diagnoser ställs.

Se misstag i vården.

Se även detta.

Man frågar sig då mot bakgrund av alla dessa misstag som begås i vården i vilken omfattning svensk sjukvård baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Utöver kompetensbrist råder det en allvarlig brist på läkarresurser. Exempelvis anlitade Sundsvalls Sjukhus i början av 2017 specialister i Sydney, Australien, för att tyda röntgenbilder på en nackskadad person där man missat en bruten nacke. Vid ett annat tillfälle tog det nio månader att upptäcka en fraktur i nacken på en annan patient. Ungefär samtidigt blev en nackskadad person felbehandlad vid Karolinska Sjukhuset. Den patienten fick åka till USA för att göra om operationen.

I Whiplashkommissionens rapport ”Diagnostik och tidigt omhändertagande av whiplashskador” (se länken längre ned i texten) finns på sidan 15 – 17 ett resonemang om klassificering av whiplashskadorna utifrån svårighetsgrad där WAD I (Whiplash Associated Disorder I) motsvarar lindriga skador och WAD IV motsvarar de svåraste skadorna. Det är för närvarande den mest använda klassificering som finns utöver de klassificeringar som direkt motsvarar skadebilden exempelvis diskruptur. De förenklade förklaringsmodellerna (72-timmarsregeln och den traumatiska principen) som försäkringsläkarna använder vid tvisteförhandlingar för att förvilla domstolarna är bara applicerbara på WAD I det vill säga om nackbesvären är lindriga och avklingar inom några veckor och om skadorna läker ut av sig själva. Om den skadade har WAD II eller högre uppstår dock kroniska besvär som förvärras med tiden. Detta nämns inte av förfsäkringsläkarna. Om hela den samlade besvärsbilden enligt ovan debuterar inom ett till två år efter skadetillfället kan man inte resonera som försäkringsläkarna gör och bara utgå ifrån att nackbesvären ska existera veckorna närmast efter olyckan.

I mitt fall dominerade smärtorna i bröstryggen vilket ledde den medicinska utredningen på fel spår, nämligen hjärtproblem, under första året. Vid mina två första läkarbesök finns det dock noterat sju whiplashrelaterade symptom men domstolen har bara nämnt ett, nämligen minnessvårigheter. Att det inte står omnämnt något om nackbesvär i min journal från första läkarbesöken beror på att jag upplevde smärtorna i bröstryggen som klart dominerande och sammanhängande med nackvärken och att min husläkare var helt fokuserad på hjärtbesvär eftersom det låg i släkten.

Sambandsfrågan vid tvisteförhandling

De försäkringsläkare som anlitas av försäkringsbolagen förvirrar domstolarna som oftast inte har tillräckligt underlag eller kunskap för att kunna göra en korrekt bedömning vid en tvisteförhandling i dessa medicinskt komplicerade mål. Oftast använder sig domstolen av försäkringsbolagens förenklade förklaringsmodeller. 90% av de nackskadade följer mycket riktigt den traumatiska principen men inte de övriga 10% (1000 personer per år) som har WAD-grad II (se ovan) och högre, vilket försäkringsläkarna förtiger. Försäkringsläkarna hävdar istället att den skadades besvärsbild beror på konkurrerande orsaker och att den inte utvecklats som förväntat och syftar då på WAD I och enbart på nackvärk vilket resulterar i att nackskadade som har WAD II (kroniska nackbesvär) eller högre får svårt att göra det klart mer sannolikt för domstolen att symtomen/besvären har ett direkt samband med olyckan än av något annat.

Domstolarna dömer regelmässigt fel eftersom försäkringsbolagen och försäkringsläkarna lägger tonvikten vid denna förklaringsmodell. Domstolarna får aldrig klart för sig att traumatiska principen inte är tillämpbar vid allvarligare nackskador som leder till kroniska besvär.

Oftast räcker det inte att den skadade företer utförliga journalanteckningar och utredningar, inte ens om dom innehåller diagnosen whiplashskada och inte går att härleda längre bak i tiden än till olyckstillfället. Domstolarna som inte ser till den samlade symptombilden dömer oftast fel. I vissa fall vinner den skadade trots att bevisningen är mycket svag men oftast förlorar den skadade trots att bevisningen är stark. Det förefaller vara godtycke som avgör och det skapar misstro till rättssäkerheten.

Jag har bevistat flera domstolsförhandlingar där den skadade haft minst WAD II-skador och försäkringsläkarna påstått att skadorna/besvären inte har samband med trafikolyckan utan att ha undersökt den skadade. Det innebär att dom begår ett brott i juridisk mening eftersom ett osant intygande kräver uppsåt.

Min tingsrättsdom

Citat ur tingsrättsdomen

  1. ”Sammanfattningsvis får av utredningen, särskilt med hänsyn till i målet åberopade läkarintyg, anses klarlagt att Carins hälsa försämrades avsevärt vid tiden för den första olyckan samt att hon vid den andra olyckan var i ett tämligen dåligt fysiskt skick sedan en längre tid tillbaka”.
  2. ”Det får således hållas för visst att Carin inte led av någon fysisk sjukdom före olyckan”.
  3. ”Av den medicinska utredning som finns i målet framgår också att Carin vid olika tillfällen bedömdes vara nedstämd eller deprimerad. Dessa anteckningar avser dock perioden efter olyckan. Någon liknande dokumentation från tiden före olyckan finns inte förutom uppgiften om Carins sjukskrivning”.
  4. ”Det är i målet ostridigt att den första olyckan Carin var inblandad i var så pass kraftig att hon kan ha ådragit sig en whiplashskada”.
  5. ”Journalanteckningar i den omfattning de åberopats i målet bör enligt rättspraxis tillmätas ett högt bevisvärde (jfr NJA 2001 s. 657)”.
  6. ”Tingsrätten kan inte grunda sin bedömning på någonting som inte dokumenterats, det vill säga någonting som möjligen uteslutits i journalerna”.

NJA står för Nytt Juridiskt Arkiv och innehåller vägledande domar från Högsta Domstolen det vill säga rättspraxis som är vägledande för hur domstolarna bör döma i ett ärende.

I NJA 2001 står också att om någon av läkarna har en speciell kompetens på det ifrågavarande området, är det naturligt att fästa särskild vikt vid hans bedömning. Ett skäl till detta är att uppgifterna lämnats och anteckningarna gjorts utan tanke på det aktuella försäkringsärendet. Det påpekas också i nämnda NJA att försäkringsläkarna inte träffat och undersökt den skadade. Dessa påpekanden i NJA har tingsrätten inte beaktat.

Ingen av försäkringsläkarna är specialiserad på nackskador trots att dom vittnat i ett flertal nackskadeärenden. Nästan undantagslöst uppstår ett motsatsförhållande mellan försäkringsläkarna och de behandlande läkarna.

Av punkterna ovan framgår tydligt att tingsrätten inte finner något stöd för att jag hade några skador eller besvär före olyckan, vare sig fysiskt eller psykiskt. Jag har trots det förlorat min talan på grund av att domstolen dels använder svävande och vaga tidsuttryck och utgått ifrån den så kallade traumatiska principen, dels att domstolen ignorerat mina bevis.

Domstolarna spelar in hela rättegången med alla vittnesutsagor och slutpläderingar. Dessa inspelningar raderas kort tid efter det att förhandlingarna slutförts och kvar finns bara domstolsprotokollet som i mitt fall är väldigt missvisande. Utomstående som enbart läser en dom har således ingen möjlighet att bedöma om den är korrekt eller inte.

Jag begärde dock kopia på ljudinspelningarna av alla vittnesmål vilket jag återgivit i detta inlägg.

Domstolsprotokollet i mitt fall stämmer inte alls med den bild som jag förmedlade vid mitt eget vittnesmål. Av vittnesmålet framgår också hur jag blir nedtystad när jag gör invändningar under förhandlingen. Försäkringsbolaget har försökt få ärendet preskriberat i en mellandom, ljugit i rätten och motverkat att jag får ta upp nya avgörande bevis i hovrätten. Det var tacken för att jag följt trafikförsäkringslagen och betalt min trafikförsäkring plikttroget i mer än 30 år. I stället har jag förutom min whiplashskada också drabbats av höga rättegångskostnader.

Försäkringsbolaget hävdade att mina besvär inte hade något samband med trafikolyckan och påstod att besvären ”berodde på något som man inte vet”. Ändå blev jag sjukpensionerad 1½ år efter trafikolyckan på grund av elva whiplashrelaterade skador. (se försäkringskassans beslut i slutet av detta inlägg).

Tingsrätten säger enligt punkt 5 ovan att journalanteckningar i den omfattning de åberopats i målet bör tillmätas ett högt bevisvärde. Ändå har tingsrätten i domen uteslutit alla journaler och all dokumentation som i klartext säger att jag har en whiplashskada.

Tingsrätten säger vidare i punkt 6 ovan att ”den inte kan grunda sin bedömning på någonting som inte dokumenterats, det vill säga någonting som möjligen uteslutits i journalerna”.  Trots det har tingsrätten antagit att jag haft psykosociala problem före trafikolyckan utan att det står i någon journal. De enda psykosociala problem jag haft var nedstämdhet som ett resultat av trafikolyckan och det hör till bilden liksom smärtorna och alla andra besvär. Någon depression har jag aldrig haft.

Tingsrätten utesluter med hänvisning till den traumatiska principen möjligheten att jag har allvarliga nackskador. Domskälen innehåller allvarliga fel såväl i Tingsrätten som Hovrätten. Domstolarna har inte redovisat några resonemang om hur man vägt mina omfattande bevis mot försäkringsbolagets antaganden.

Jag har genomgått 9 omfattande utredningar och 2 operationer av specialister på nackskador som visar att jag har svåra nackskador som jag fick vid trafikolyckan vilket vidimerats bland annat av min husläkare, det vill säga samband är klart påvisat. Kirurgen som opererade mig i USA vittnade vid min tvisteförhandling.

Tingsrätten har bara återgivit journalanteckningarna från utredningsfasen som var inriktad på hjärtproblem istället för nackskador. Tingsrätten gör utifrån detta starkt begränsade material en egen medicinsk bedömning och kommer fram till att jag före olyckan ”var i vart fall i allt väsentligt fysiskt och psykiskt frisk”. Ordvalet ”i vart fall i allt väsentligt” är inte tillräckligt precist för att man ska kunna uppfatta att jag var helt frisk innan olyckan. Uttrycket är svävande. Antingen var jag frisk eller så var jag det inte. Tingsrätten har inriktat sig på att försvaga min bevisning genom svävande tidsangivelser och genom nedgradering av mina vittnens trovärdighet samt att avstå från att väga in allt från all min dokumentation som entydigt fastslår att jag har en whiplashskada.

Tingsrätten skriver att ”bevisningen inte kommer att särskilt genomgås i domen utan endast refereras till i den omfattning tingsrätten finner den vara av värde för bedömningen. Vilken bevisning som åberopats framgår emellertid särskilt av tingsrättens anteckningar. Enligt tingsrätten relevanta uppgifter som angivits i journalen redovisas i kronologisk ordning i domen”. Tingsrätten har i kronologisk ordning återgivit journalanteckningar fram till tidpunkten då jag fick diagnosen whiplashskada det vill säga diagnosen omnämns inte.

Tingsrätten har endast återgivit journalanteckningar från min husläkare som handlar om värk i bröstet. Alla andra symtom, till exempel kognitiva problem, balansproblem, problem med ögonen, svårt att gå i trappor med mera som tillsammans tyder på whiplashskador och som står i mina journalanteckningar bland annat mina försäkringsmedicinska utredningar, har uteslutits.  Jag anser att all dokumentation är relevant inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Exempelvis att jag sjukpensionerades 1½ år efter olyckan.

Ytterligare exempel är följande tre journalanteckningar som inte heller omnämnts av tingsrätten:

2001-10-26 noteras i journalen: ”Patienten bör få kontakt med whiplash-team med anledning av tidigare skada och resultatet av magnetröntgen halsrygg (buktande disk) föranleder att patienten bör remitteras till ortoped för snar bedömning”. Operation övervägdes.

2002-01-15 noteras i journalen: ”Patienten var hos neurolog 28 november, efter att tremorn (skakningar) debuterat. Han har bedömt att det är ett uttalat muskelspänningstillstånd och sannolikt whiplash-skada.”

2002-03-05 ställdes slutligen diagnosen whiplash-skada efter omfattande utredningar.

Detta nämns inte i domen? Tingsrätten och försäkringsläkarna har uppenbarligen medvetet undvikit att ta med relevant information och i stället framtonat en bild som det över huvud taget saknas stöd för.

Enligt journalutdrag från Neurologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, efter min andra trafikolycka den 21 juli 2004, upplevde jag enligt tingsrätten förvärrade smärtor från nacken samt känselbortfall i händer och fötter. Min rörlighet i halsryggen var kraftigt nedsatt. Kommentar: Vid besök på Cityakuten och Karolinska Sjukhuset fick jag diagnosen nackdistortion (stukning av nacken). Inte heller detta står omnämnt i domen.

Tingsrätten har dock klarlagt i punkt 3 ovan att det inte finns någon dokumentation som stödjer försäkringsläkarnas uppfattning.

Försäkringsbolagets läkare sitter i ett jävsförhållande vilket de behandlande läkarna inte gör. Det blir därför ett motsattsförhållande mellan de båda grupperna. Försäkringsbolagen vinner tvisten, inte på grund av att dom har rätt, utan för att dom får rätt.

Tingsrätten har konsekvent nedvärderat bevisvärdet hos mina vittnen trots att vittnesmålen vilar på dokumenterade medicinska utredningar upprättade under närmaste två åren efter olyckan av specialister som undersökt mig.

Det enda domstolen har tagit fasta på är ett dokument som utan min vetskap lämnades in av motpartsombudet strax innan förhandlingen där det stod att man ”inte oreserverat kan anta att trafikolyckan orsakat mina besvär såtillvida att jag enligt ombudets egen uppfattning led av psykosociala besvär som var orsakade av händelser innan trafikolyckan och som sedan progredierat”. Så lättvindigt hanteras nackskademål i våra domstolar. Är det rimligt att en domstol ska kunna göra kvalificerade medicinska gissningar och ifrågasätta vad en enig kår av specialister med speciell kompetens inom området redan kommit fram till. Hur ska man kunna ha tillit till våra domstolar när man får uppleva detta.

Hovrätten fastslår tingsrättsdomen.

HovrättsdomNyaBevis

Sakframställan till hovrätten

Hovrättsdom       

Högsta domstolen avslår min resningsansökan med motiveringen att ärendet inte tillför rättstillämpningen något.

Högsta Domstolen

Hela rättsprocessen var en oerhört chockartad upplevelse eftersom både försäkringsbolaget och domstolarna undanhöll viktiga bevis och fakta i alla tre instanserna. Jag fick ingen möjlighet att själv bemöta de felaktigheter som kom fram under förhandlingarna eftersom det var mitt ombud som skulle föra min talan. Det går inte att dra slutsatsen att jag har en whiplashskada enbart genom att läsa domsluten från tingsrätten, hovrätten eller högsta domstolen och det finns ingen myndighet som granskar dessa domar i efterhand.

Jag förvägrades med en fullständigt ofattbar motivering från hovrättens sida att ta upp nya helt avgörande bevis i hovrätten. Bland annat videofilmen från steloperationen av nacken, där det framgår att jag har en atlantoaxial subluxation, bruten nacke med skador på ledband och facettleder, vilket medförde att mina kotor i nacken stod snett och tryckte mot hjärnstammen. Neurokirurgen förklarar och visar tydligt att ledbanden i nacken är skadade och utsträckta. Vidare vägrades jag ta upp operationsrapporten och två omfattande röntgenundersökningar, en i Finland och en i Norge (se länkar sist i inlägget). Operationsrapporten och filmen bekräftar fynden från röntgenundersökningarna! Dessutom finns två läkarutlåtanden från svenska läkare, bland annat min husläkare, som verifierar en påtaglig förbättring av mitt tillstånd efter operationerna i USA och Iran.

Hovrättens synsätt strider mot 50 kap, 25§, rättegångsbalken som säger att
”I mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om
⦁ han/hon gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller
⦁ han/hon annars haft giltig ursäkt att inte göra det.”

Motparten ljuger och förtiger fakta vilket framstår tydligt när man läser försäkringsläkarnas inlagor och analyserar domskälen. Jag har kommenterat motpartens inlagor/utsagor enligt nedan:

Motpartsinlagor  Motpartsutsagor

Försäkringsbolaget behöver inte utveckla sin talan, det räcker med att dom lägger fram hypoteser om tänkbara skadeorsaker. Dom behöver inte lägga fram några bevis för sina påståenden. Hovrätten för Övre Norrland i dom T50-12 2014, sidan6-7, utgör dock ett intressant undantag vilket vid jämförelse med andra domar i likartade fall visar att domstolarna dömer olika beroende på om man tillämpar rättspraxis eller ej. Det blir i praktiken ett lotteri.

Hovrätten för övre Norrland hänvisar till NJA 2001 s 657 (se länken lägre ner på denna sida) som innehåller flera vägledande principer i just nackskademål. I mitt fall beaktade inte domstolen denna rättspraxis.

I samma NJA sägs emellertid också att journalanteckningar kan vara behäftade med fel. Tingsrätten bortser från detta vilket medför att tingsrättens bedömning leder till fel slutsatser i mitt fall.

Domen visar på ett vårdslöst maktmissbruk. Den är en rättsskandal.

Ett annat mål med samme lagman vid tingsrätten i Östersund framgår av en artikel i Aftonbladet från 2012.

Istället för att få ersättning från mitt försäkringsbolag har jag dömts av domstolen att betala alla rättegångskostnader, ungefär 1 miljon kronor. Skulden kommer jag aldrig att kunna betala igen eftersom jag med min sjukpension saknar möjlighet att göra det.

Den skadade blir rättslös och tvingas in i ett passivt tillstånd eftersom domstolarna kräver ett perfekt tidssamband mellan trafikolyckan och arbetsoförmågan för att ersättning i bästa fall ska utgå. Detta är olyckligt ur ett samhällsperspektiv och försämrar den skadades prognos.

Försäkringsbolagen väljer att lägga stora summor pengar på domstolsprocesser istället för att fullfölja försäkringsavtalet.

För att synliggöra dessa missförhållanden har jag skrivit en bok, ”Misshandlad i sjukvård och rättsväsende”.Den kan tas ned genom att klicka på bilden.

 

Boken speglar en sida av vårt samhälle som många inte känner till, en värld där kostymklädda personer skor sig på nackskadades bekostnad. Såväl advokater som försäkringsläkare är intresserade av att bibehålla detta system eftersom det är så lukrativt både för dom själva, men också för försäkringsbolagen. Jag har dock svårt att förstå hur våra förtroendevalda riksdagsledamöter (som är väl medvetna om situationen) kan låta det fortgå, det är ju ett enormt slöseri av resurser samtidigt som drabbade personer får utstå ett enormt lidande. Boken visar på allvarliga brister i rättssäkerheten, hur advokater livnär sig på personer i trångmål och att försäkringssystemet inte fungerar.

Sedan boken kom ut har jag fått samtal från många förtvivlade personer som sitter i samma situation. Det rör sig om tragedier där hela familjer har drabbats. De flesta ger upp, dom orkar inte slåss för sin rätt och vill inte riskera att förlora allt dom äger. I några fall har personer som valt att strida för sin rätt fått gå från hus och hem eftersom dom inte kunnat betala rättegångskostnaderna.

Systemförändring.

Min uppfattning är att all skadereglering ska skötas av ett oberoende organ där nödvändig kompetens för bedömning i dessa medicinskt komplicerade mål finns. Det är enda sättet att minimera risken för de oegentligheter som förekommer vid skaderegleringen i dag. Regleringen av personskador vid trafikolycka borde således inte ske i vanliga domstolar utan i specialdomstolar. Hela systemet där ”köpta” försäkringsläkare har ”vetorätt” borde läggas ned.

Det finns ett nätverk med flera hundra försäkringsläkare, knutna till försäkringsbolagen och försäkringskassan, som motverkar en sund utveckling av diagnosmetoderna i Sverige. De få läkare som engagerar sig i metoder för diagnostik och att åtgärda skadorna och som påvisar nackskador blir ofta ifrågasatta av försäkringsläkarna. Eftersom försäkringsläkarna också upprätthåller en läkarroll inom vården borde frågan om ett dubbelt huvudmannaskap diskuteras ur rättssäkerhetssynpunkt och ur ett strikt läkaretiskt perspektiv. När dessa läkare extraknäcker som försäkringsläkare åt försäkringsbolagen blir de inte granskade, trots att det åligger Finansinspektionen. Ena gången arbetar dom för att hjälpa patienten nästa gång arbetar dom för att stjälpa patienten.

Varför ska försäkringsbolagen få lägga försäkringskollektivets pengar på meningslösa processer som bara sysselsätter försäkringsläkare och advokater samtidigt som den skadade försämras istället för att rehabiliteras? Pengarna hade ju kunnat användas till forskning, kompetensutveckling och meningsfull vård så att den skadade individen hade kunnat återgå till ett mer normalt liv och inte belasta försäkringssystemet.

Det borde vara en prioriterad fråga att utarbeta effektiva diagnos- och vårdmetoder för att minska samhällskostnaderna och lidandet hos de nackskadade. Uppenbarligen är detta en känslig fråga som mörkas.

Frågan om försäkringsläkarnas roll vid utformning av utlåtanden och i rättegångar har flera gånger varit föremål för debatt i riksdagen men längre än så har det inte kommit under de senaste 50 åren. Och det blir aldrig någon förändring så länge som försäkringskollektivets pengar ska skyddas. Massmedia har vid olika tillfällen berört de nackskadades problem men aldrig visat den sanna bilden av hur illa behandlade nackskadade blir i vården och i våra domstolar. Problemen med bristande vårdrutiner, att försäkringsbolagen inte tar sitt ansvar och de bristfälliga rättsprocesserna hänger samman. Att dessutom bevisbördan för försäkringstagarna är orimligt hög i nackskademål gör att rättssäkerheten är låg för dessa personer.

Om du har för avsikt att stämma ditt försäkringsbolag är det viktigt att du skaffar ett läkarutlåtande som ingående beskriver den samlade symptombilden och orsakerna till den. Det är också viktigt att påvisa att hela denna symptombild går att härleda i tiden till ett och samma olyckstillfälle samt att symptombilden inte fanns före detta tillfälle. Utöver detta behövs också invaliditetsintyg för medicinsk och ekonomisk kompensation.

Om man går in på Sveriges Riksdags hemsida och söker under interpellationer på ”trafikskadade” så hittar man flera interpellationer som visar att systemet med trafikförsäkring inte fungerar som det ska när det gäller ersättning till nackskadade.

Jag har med detta inlägg försökt ge en objektiv bild av situationen för nackskadade i Sverige och som sagt jag är inte den ende som drabbats.

För mig är det inte bara en kamp om överlevnad, det är också en fortsatt kamp om rättvisa, att inte bli trampad på trots att man redan ligger.

Carin Millfors

E-post: millfors2@hotmail.com

Se även följande länkar:

Utveckling av talan, Östersunds tingsrätt (Trycket)

Dagboksanteckningar

Arbetsgivarintyg

Försäkringskassans beslut år 2002 att sjukpensionera mig

Utredning Staywell AB

Utredning överläkare Karin Rudling

Utredning ortoped Ingemar Söderlund

Utredning neurokirurg Åke Nyström

Utredning neurokirurg Lars Wallstedt

Röntgenutlåtande Norge

Röntgenutlåtande Finland

Videofilm från min steloperation i Iran

Operationsrapport neurokirurg Abbas Montazem

Whiplashrelaterade symtom

Whiplashdiagnosen

Jan Lidbeck, smärtspecialist

State of the art, Karolinska Sjukhuset

Olle Bunketorp docent trafikmedicin

Länk till Whiplashinfo ang Bunketorp

Socialstyrelsens rättsliga råd (Observera att skrivelsen är författad av försäkringsläkare)

Retorik försäkringsläkare (tio olika domar)

NJA 2001 sidan 7-8

Whiplashkommissionens rapport Diagnostik och tidigt omhändertagande av wiplashskador 2005.

Whiplashkommissionens slutrapport 2005.

Interpellationsdebatt nackskador

Interpellationsdebatt nackskador

Debattinlägg

Film om nackskador

Artikel i Newsvoice

Nackskadeförbundet

NRH

Triggerpunkt

2 reaktioner till “Försäkringsbedrägeri

  1. Boken beskriver in i minsta detalj hur verkligheten ser ut i det ”bästa av länder”- vårt eget land. Tyvärr är det mönster som framkommer i boken något som Nackskadeförbundet dagligen får rapporter om från alla delar av landet. Ständigt samma berättelser om utebliven eller fel vård.
    Grundproblemet är att svensk sjukvård saknar både nödvändig utrustning för att diagnostisera den här typen av skador, men även nödvändig rutin att behandla skadorna, som hänger samman med att huvudet är instabilt (vacklar till följd av att tunna ledband som skall hålla huvudet på plats i övergången mellan halsrygg och skalle).
    Till följd av vacklingen så uppstår ett varierande tryck mot hjärnstammen, där signalerna från många av våra livsviktiga funktioner samordnas. Med ett varierande tryck mot hjärnstammen uppstår besvär, som det stora flertalet doktorer inte kan tolka på rätt sätt. Drabbades besvär skylls då på ovidkommande orsaker såsom att det föreligger psykosomatiska besvär, ångest och oro – något som motiverar behandling med lugnande mediciner som används inom psykiatrin.
    Många skadedrabbade har även på ledande universitetskliniker (Karolinska, Sahlgrenska, Akademiska Sjukhuset, m fl) förnekats ha några tecken på skador.
    Många skadedrabbade har blivit informerade att man inom EU, men även runt om i världen kan få sina skador korrekt diagnostiserade och behandlade, varför de för lånade pengar åkt till utlandet och där både fått sina skador fastställda och behandlade. Redan dagen efter en stabiliserande operation har de flesta av deras ofta mångåriga besvär försvunnit.
    Det konstigaste är att folk med vacklande nackar orsakade av rheumatiska besvär, eller tumörer kan genomgå samma typ av operationer i Sverige och därmed få ”livet tillbaka” helt eller delvis. I det fallet ingår samma typ av stabiliserande operationen i den svenska vården!
    Under många år opererade en doktor i Stockholm, Alf Breig, med stor framgång patienter med vacklande nackar efter trafik-, fall-, idrotts- och arbetsplatsolyckor. Något som tycks vara bortglömt idag.
    Problemen med att svensk vård i dagens läge inte har som rutin att med senaste teknologi fastställa vilka skador som uppstått i samman med olyckor av skilda slag kan nog hänföras till något som kallats för Whiplashkommissionen.
    När trafikolyckorna blev allt fler och kostade stora pengar för försäkringsbolagen, så organiserade sig de stora trafikförsäkringsbolagen en s k expertgrupp, som skulle se till att en lämplig lösning kunde skapas. Det skedde med vad ett stort kanadensiskt försäkringsbolag i Quebec hade ordnat, som förebild. Det bolaget hade satt sina försäkringsläkare att gå igenom alla deras trafikskador. Med hjälp av statistisk manipulation klassades skadade om i olika grupper, så lyckades det bolaget att reducera sina kostnader för nackskador.
    De svenska försäkringsbolagen organiserade och finansierade en grupp med professorer och docenter med specialiteter som ortopedi, neurologi och neuroradiologi för att de allsidigt skulle hitta en lämplig lösning.
    Det märkliga i det sammanhanget var att inga av dessa hade utvalts som representanter för de institutioner där de arbetade, utan som privatpersoner. En kontroll av vad de producerat i form av artiklar om nackskador (i internationellt ledande facktidskrifter där inga artiklar fick publiceras utan att av varandra oberoende ledande forskare hade godkänt att de höll en mycket god kvalitet) kunde inte påvisa att de i sin vetenskapliga produktion fått några sådana arbeten accepterade. Detta bekräftades av en av deltagarna.
    I den rapport som så småningom Whiplashkommissionen presenterade efter några år förkastades en röntgenologisk metod som mycket exakt kunde diagnostisera nackskador. Det intressanta i sammanhanget är att det är med den metoden och likartade mer avancerade metoder som neurokirurger vill att skadedrabbade skall ha utretts med för att de på ett säkert sätt skall vilja operera skadedrabbade med instabila nackar.
    Ingen i Whiplashkommissionen tycktes ha kunskap att kunna tolka sådana bilder – inte ens den professor i neuroradiologi som var med att förkasta metoden.
    SBU och Socialstyrelsen ansåg att funktionell magnetkameraundersökning (fMRI) inte uppfyllde de svenska kraven på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, varför den metoden inte fick användas, trots att den runt om i världen användes som rutinmetod. När Nackskadeförbundet begärde att från SBU få ut en förteckning över vilka metoder som uppfyllde kravet på ”vetenskap och beprövad erfarenhet” visade det sig att någon sådan förteckning saknades.
    Samma besked erhölls från Socialstyrelsen och av Läkarförbundets ordförande. Det betyder att till följd av Whiplashkommissionens rapport så har en generation av nackskadade förhindrats att få sina skador fastställda och godkända.
    I rättegångar har under många år det räckt med att medicinska rådgivare hävdar att typiska besvär vid nackskador inte uppfyller svenska krav så har mängder med nackskadade förlorat mot både Försäkringkassan och försäkringsbolagen i domstolsprocesser, bl a av det skälet att domarna saknar medicinsk kunskap och fullständigt litar på vad de medicinska rådgivarna vittnar under sanningsed.
    Att domstolarna saknar rätt kunskap har Nackskadeförbundet kunnat konstatera med hjälp av enkäter till alla svenska domstolar med krav på både diarienummer och svar på ett antal frågor.

    Gilla

  2. Jag har läst boken ”Misshandlad i sjukvård och rättsväsende”. Den visar en sann och mycket skrämmande bild av försäkringsbolagens hantering av personskademål. Jag har granskat 15 domar som rör tvist i nackskademål. Likheterna är påfallande mellan dessa mål när det gäller argumenten från försäkringsbolagens sakkunniga läkare (medicinska rådgivare) och deras sätt att vilseleda domstolarna. Det är ofattbart att dessa tvister hanteras av domstolar som helt saknar kunskap i medicinska frågor. Tvisterna avgörs med hjälp av retorik inte av medicinska fakta. Det är väldigt bestickande att dessa försäkringsläkare alltid verkar ha en annan bild av skadeorsaker än vad den skadades behandlande läkare haft. Det är bestickning i och med att de medicinska rådgivarna, utan att ha träffat patienten, vittnar med feta arvoden från försäkringsbolagen. Denna surdeg borde väl våra politiker ta hand om eftersom samhället åsamkas mycket stora kostnader i onödan för att inte tala om det ofattbara lidande som nackskadade får utstå. Det kostar inte mer än 200.000 kronor att operera en nackskada. Problemet är att svenska samhället inte vill ta dessa kostnader och försäkringsbolagen gör det inte heller utan väljer att värna om försäkringskollektivet. Hur kan man lämna alla dessa nackskadade åt sitt öde när man vet att en operation för 200.000 kronor skulle bespara samhället mer än vad försäkringskollektivet skulle förlora om den skadade fick den ersättning dom egentligen skulle fått.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s